Innan en släkting till mig blev sjuk i svininfluensan hade jag inte fattat att det var så allvarligt som det tydligen är. Jag hade inte ens en tanke på att vaccinera mig. Jag tänkte "det händer inte mig, jag är ju aldrig sjuk."

Han vill inte att nån ska uppleva något så fruktansvärt, som att ligga på sjukhus med syrgas och pendla konstant i feber. Hans tre barn har också blivit smittade men inte hans fru som har tagit vaccinet.

Igår följde jag med min pappa till svinvaccineringen, köa i en timma, ett stick som inte ens kändes, vila i 15 minuter och sen åka hem igen. Det sprids ju mellan människor väldigt fort och vi måste helt enkelt lita på smittskyddsinstitutet och ta det vaccin som erbjuds.